När jag rullar in på Varbergs MK drygt en timme innan träningen börjar är depån nästan helt tom, men bredvid banan står det en skåpbil med nummer 173 på sidan och det är full fart med att rigga upp för dagen. Felicia och pappa Mikael håller på att lasta ur crossarna, lyfta fram grillen och ställa fram stolar och bord, mamma Tina gör iordning barnvagnen och håller koll på de två små barnen som är med på banan medan lillasystern Hailey fortfarande ligger och sover inne i bussen.
På marken ligger en låda med ett HGS-avgasrör till Haileys husqvarna tc85 som ska monteras. Felicia lyfter upp kröken och säger att den nog borde putsas iordning och tipsar om att det lättaste är att rengöra avgasrören med en citron, ett tips hon fått av en vän som varit med i både MXGP och AMA-cirkusen. Att Felicia har kontakter runt om i motocrossvärlden blir tydligt under dagen, med allt fler anekdoter kopplat till personer runtom i världen ju fler ämnen vi kom in på, och det förvånar inte. Felicia har en aktiv närvaro på sociala medier med drygt 12 000 följare i dagsläget och med sin sprudlande och öppna personlighet är det inte konstigt att kontakter knyts på anläggningarna runtom i europa.
På banan står fortfarande vattenspridarna på för fullt, det kommer bli en varm och solig dag men banan börjar se ganska blöt ut och just som Mikael säger att bevattningnen borde stängas av så hör man det karaktäristiska ljudet av vattenspridare som tappar trycket. Klockan slår över till 9 och det är dags för Felicia att väcka lillasystern Hailey, som snabbt ger sig ut för att kolla in banan med några vänner som rullat in i depån och det tar inte många sekunder innan största lerhålet har hittats och trampats i – tur är det väl att det finns en spolplatta på anläggningen.
Det är en varm och välkomnande atmosfär runt familjen Loo och det märks att dagarna på banan är en familjeangelägenhet. Andra föräldrar och förare dyker upp mest hela tiden och alla ges uppmärksamhet. Tina får frågan om hur det gått för ett av barnen som bott med dem en period, telefonen är snabbt uppe för att visa bilder och dela med sig av vad . Enda gången det inte är någon vid bussen är när alla är ute i bandepån men då fortsätter istället konversationerna där, emellertid överröstade av en klunga crossar som studsar förbi i wavesen.
Det är inte många sekunders vila för Felicia under dagen, hon är konstant vaksam över vad som händer runtom på anläggningen och så fort det är något så är hon på språng – oavsett om det är någon som springer upp mot en del av banan som inte syns eller om det är någon som får stopp så är hon snabbt framme för att lista ut vad som händer och hjälpa till.
Det är inte någon i familjen som har många lugna stunder under dagen, speciellt inte Mikael. Han agerar mekaniker, han är träningsvärd, han svarar på alla frågor någon kan och att ha en dotter i varje pass är intensivt, vid skifte mellan stora och små cyklar hinner han precis in i depån för att prata med Felicia om körningen och hojen medan han hjälper Hailey att bli redo för passet innan det är dags att gå ut mot banan igen.
Men dom intensiva dagarna verkar inte upplevas särskilt jobbiga för någon i familjen. Det är glada miner från början till slut, det skämtas och småretas med alla som tittar förbi – vattenflaskor, isklampar och kalla burkar används som vapen mot varandra när det minst anas och det pratas om allt från världshändelser till körtips. Det må låta klyschigt men man får bilden av att vännerna på crossbanan nästan fungerar som en utökad familj.
Jag stannade efter ett varv och sa att detta vill jag göra resten av mitt liv
Felicia Loo
Felicias kärlek till sporten går inte att missa, och det är tydligt att den sträcker sig långt utanför körandet.
Det hela började när hennes lillebror fick en cross och började köra lite hemma, men när det var dags att köra på bana så vägrade han. Då frågade Felicia om hon fick prova istället, så fort hon hade kommit i kläderna skulle hon egentligen köra på den mindre av knattebanorna men drog direkt ut på den större och efter bara ett varv stannade hon och sa att det här var vad hon vill göra resten av sitt liv och sedan dess har motocrossen varit i fokus för hela familjen. Siktet har ställts högt och från början har man sett att det finns en stor talang här med starka resultat i tävlingar efter bara några månader på hojen och i alla steg uppåt. Det var snabbt SM-deltävlingarna som fyllde kalendern och med starka resultat styrdes slutligen skåpbilen och husvagnen ner i europa för att testa på EM 2017, två år senare var första året hon körde hela serien som med lite varierande resultat under året räckte till en 15e plats i mästerskapet.
Att kunna genomföra en sådan här karriär inom motocrossen kräver trots starka sponsorer som 24mx ett stort stöd från de närstående, och i familjen Loo verkar alla vara lika involverande i motocrossen som Felicia är. Semesterdagarna planeras runt tävlingskalendern och bilderna med fötter i sanden tas snarare på en bana istället för sandstrand men det är inget någon verka ogilla, snarare tvärtom. Berättelserna om tävlingar, turerna ner i europa och livet i husvagnen talas om med glädje i rösten från hela familjen. Inför 2020 var planen att göra det intensivaste året hittills och köra hela SM och EM-serien plus att testa på några VM-deltävlingar, men pandemin som bröt ut stoppade allt tävlande under en stor del av året. Just som tävlingarna började dra igång i augusti så hade Felicia en oturlig vurpa som resulterade i en knäskada vilken satte stopp för körningen under sensommaren.
Som de flesta crossåkare som har satsat högt har hon tyvärr sett sportens baksida och åkt på en del smällar. Den värsta kom i februari 2018 när en isfläck i uppgången på ett hopp gjorde att hon flög av banan där ett järnstaket prickades in som landningsplats. Resultatet var en vecka på intensivvårdsavdelningen med en sprucken mjälte, delad bukspottskörtel, fraktur på rygg, skadad hand och flera frakturer på revben. När Tina och Mikael behövde lämna henne ensam på grund av sjukhusets regler så omringades hon av sjukvårdspersonal som sa åt henne att hon måste sluta köra cross, inte som ett resultat av skadorna utan för att det är en högrisksport – men det var hon inte intresserad av att lyssna på. Även där i sjukhussängen så var hon fullt fokuserad på att komma tillbaka, och komma tillbaka gjorde hon med bravur, senare samma år plockades pallplatser i SM-deltävlingar och hon körde till sig en femteplats i totalresultatet för SM-serien.
Passionen sträcker sig långt utanför körandet och 2016 – när hon fortfarande var 14 år gammal så arrangerade hon den första upplagan av det mycket uppskattade FL173 MX Girls camp. Ett tvådagars läger riktat till tjejer i alla åldrar och skicklighetsnivåer. Dessa läger har blivit väldigt populära och har hållts årligen med, förutom sig själv, många duktiga och uppskattade tränare från Sverige och några internationella gästspel.
När första lägret gick av stapeln fanns det inte många tjejläger i Sverige men idag dyker det upp allt fler event runtom i landet. Felicia är positiv till att det finns fler chanser för tjejer att komma fram i sporten och bygga en gemenskap på dessa läger, men samtidit upplever hon att många av evenemangen anordnas för att man vill verka progressiv och att det inte finns någon riktig kärlek bakom det. Detsamma kan inte sägas om Felicias arrangemang, det hörs att hon verkligen brinner för att kunna stötta andra och att kunna ge en bra atmosfär för förare att utvecklas. Något som sträcker sig längre än bara körningen och tränarna. När hojarna väl ställs in för kvällen så tänds grillen, det spelas brännboll och Felicia tar sig alltid tid till att prata med både deltagare och anhöriga.
Det här verkar vara höjdpunkten på året för Felicia, och glädjen i hennes ögon när hon berättar om hur mycket framsteg hon sett hos deltagarna skvallrar om hur mycket lägret betyder för henne. Det finns många crossåkare runtom i landet som ser upp till henne, och det är något som hon tar stort ansvar över. Det är inte bara på lägrena hon stöttar och tipsar det är på varje träning, hon stöttar förare i sociala medier och hon följer utvecklingen hos så många det bara går.
När vi pratade om skadorna så sa hon tydligt att så länge hon kan köra, så kommer hon köra för det finns inget som betyder mer för henne. Men om man har spenderat en dag på banan med henne så ser man lång väg att om det otänkbara inträffar och det kommer en dag då hon själv inte kan vara ute på banan med crossen, så kommer hon ändå finnas kvar inom motocrossen på något sätt.
